I Sveriges Radios program Medierna som sändes 2009-01-31 framgår tydligt problematiken om publiceringen av diverse uppgifter kring kriminalfall och andra känsliga ämnen. Programmet belyser mediernas publiceringar i samband med mordet på en homosexuell man i Malmö 2008. Medierna valde att offentliggöra olika uppgifter angående de misstänkta gärningsmännens bakgrund. Sydsvenska Dagbladet valde att gå på en ganska restriktiv linje om vilken information de förde vidare, medans Aftonbladet i vanlig ordning skenade iväg som en herrlös buffelhjord gällande de misstänka gärningsmännens religiösa bakgrund.
Hade jag varit ansvarig utgivare för en tidning som skulle skriva om fallet hade jag förmodligen haft en stadig huvudvärk om vad som skulle publiceras och inte. Det är en svår gränsdragning att göra för vad som är relevant för historien och inte, samtidigt som det gäller att locka läsarens intresse. Enligt Pressens Opinionsnämnd bör man vara försiktig med att framhäva till exempel religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget. Det är som sagt en svår avvägning, samtidigt som sex i kombination med religion säljer, se bara på händelserna i Knutby där medierna vältrade sig i pikanta detaljer.
Jag tycker att man bör vara ganska försiktig i vad man publicerar, och hur man framställer det. Medierna ska ha en informerande funktion. Inte en dömande, för det finns det andra instanser i samhället som sköter Det behöver inte ens gå så långt att det skriks ut namn och bild för att människor i den utpekades närhet för att de ska lägga ihop ett och ett och dra en förhastad slutsats och döma på förhand. Ett exempel som kan dras till det är den så kallade 35-åringen som greps i samband med en fotbollsmatch 2003 misstänkt för mordet på utrikesminister Anna Lindh. Det hela väckte stor uppmärksamhet och människor i mannens uttalade sig om hans personlighet och läggning, vilket gjorde att 35-åringen kände sig anklagad i en större krets och han framställdes som en dömd gärningsman. Det visade sig sen att han var oskyldig men obehaget mannen känt ledde till att han stämde kvällstidningarna Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällsposten på en miljon kronor i skadestånd för grovt förtal. Det är bara ett exempel på hur det snett det kan gå när medierna tänjer på de pressetiska gränserna.
